Mina Växter
Erythronium - hundtänder
-små delikatesser för fina lägen i lunden -
Erythronium - hundtandsliljor, har sitt namn från knölens form som man menar liknar en hundtand, dens canis. Och trots att det finns flera arter i släktet, är det just E. dens-canis som gett släktet sitt populärnamn - hundtandsliljor, dogtoothsviolet.
Erythronium är vackra vårblommare som blommar lite senare än de första vårlökarna och därför förlänger vårlöksblomningen. I det vilda växer de flesta arterna i lundmiljöer och därför gillar jag att se dem just så, blommande bland fjolårslöv.
Bladen
De flesta är parbladiga och flera har dessutom mer eller mindre marmorerade blad i brunt eller brunrött mot en olivgrön bakgrund. Den här marmoreringen hos bladen bleknar och bladen övergår i grönt hos många arter.
Blomman
Blommans form påminner om cyclamen och många har också starkt tillbakavikta kronblad. En del arter har flera blommor per stängel men den vanligaste i handeln E. dens-canis och namnsorterna av den har endast en blomma per stängel.
Odla Erythronium
När jag köpte mina första hundtänder väntade jag nervöst på våren. Knölarna hade varit dyra och jag trodde de var känsliga. Men alla 4 sorterna klarade vintern och trivdes bra. Det var olika sorter av E. dens-canis och de är både tacksamma och lättodlade. Senare har jag hittat blommande exemplar i grönsakslandet som ju inte ger varken den mullrika jorden eller halvskuggan som lunden ger.
Släktet innehåller dock en del kinkiga arter från USAs västkust som vill odlas under speciella förhållanden. Men de som jag visar här trivs i mina torvpartier och lundmiljöer. Och numera odlar jag dem i de flesta jordar utan problem. De är långt mer lättodlade än jag trodde från början. Men de lär inte tycka om kalk.
För bra blomning ska de planteras ganska djupt, drygt 10 centimeter. Vissa arter kommer sen ändå att flytta sig neråt i jorden. Om de blommar dåligt eller om blomningen börjar avta så bör de lyftas och delas för att sen sättas tillbaka i en näringsrik och fuktighetshållande jord. Jag upplever att de flesta Erythronium är både lättodlade och tacksamma.
Mer läsning...
Jag hittade mer läsning i en artikel från SRGC, Scottish Rock Garden Society. Men också Pacific Bulb Society har bra beskrivningar och bilder.
Betoning: erythronium
Synonyma och historiska svenska namn
hundtandslilja, hundtandsliljor, tandlilja
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
albidum - amerikansk hundtandslilja
Växer vilt i nordöstra USA
En ensam och späd vit blomma som invändigt även har en gul hals. Kronbladens utsida är pudra i rosa över till ljust gråbrunt som djupast mot basen. Bladen är attraktivt grågröna med en ljust brun marmorering.
Den lär också sprida sig med utlöpare i rätt läge men eftersom jag har flyttat min ganska frekvent har jag inte sett till några utlöpare ännu. Rätt läge betyder att den också vill ha en del sol.
Blir 20 centimeter hög och blommar i april eller maj
californicum - gräddvit hundtandslilja
Växer vilt i norra Californien och de arterna är kända för att vara lite svårare att etablera. Men just den här verkar inte vara några problem.
Elliptiska lätt fläckade och djupt gröna blad i ett par per knöl. Blomstjälkarna får upp till tre gräddvita och dessutom nickande blommor som är fem till sex centimeter vida. Inuti är blomman också tecknad med röda markeringar i svalget och den lär också dofta lätt - inget jag kommit ihåg att testa.
30 cm, maj
californicum 'White Beauty'
Kulturursprung
Vita eller snarare cremevita och nickande blommor som även har ett gult svalg och en rödbrun ring i halsen. Svagt marmorerade blad. Den har hängt med sedan sent 1800-tal och är fortfarande den bästa vita hundtandsliljan. Som föräldrar föreslås E. Oreganum, E. Californicum och E. Revolutum. Henrik Zetterlund gissar på de två förstnämnda.
30 cm, maj
caucasicum - kaukasisk hundtandslilja
Ett fåtal plantor funna av den numera avlidne Vladimir Vasak, som inte hade något insamlarnummer, i Sotschi District, Abkhazia i de lägre 'Caucasus Mountains'
Den mest tidigblommande av alla arter och kan ibland milda vintrar stå i knopp i februari hos mig. Den har stora och rent vita blommor över ett vackert marmorerat bladvker. Den är nära släkt med E. dens-canis men har betydligt större blommor och blommar sex till åtta veckor tidigare. Den har också lysande gult pollen och inte blåviolett som den vanliga hundtandsliljan.
Trivs i en väldränerad men ändå fuktighetshållande men också mullrik jord. Bäst fungerar den i ljus skugga. Delar sig långsamt. Men om man lämnar den ifred kan man istället hoppas på frösättning.
dens-canis - hundtandslilja
centrala och södra Europa men också Ukraina
En hundtandsformad knöl har gett upphov till växtens svenska namn - hundtandslilja och det stämmer dessutom rätt bra på hur knölarna ser ut.
Ur knölen kommer ett bladpar där bladen är ovala till elliptiska och matt gröna och med en tydlig marmorering i brunt vid utspringet. Men det bruna bleknar mer eller mindre snabbt beroende på sort. Blomman är nickande och lilarosa men styrkan i färgen varierar en hel del. Kronbladen är bakåtvikta precis som de är hos många cyklamen och det visar upp ett inre där basen är gul men också omgiven av en brunröd ring.
> 15 cm
dens-canis 'Charmer'
Kulturursprung
En sort med större blommor som också är nästintill vita men bara nästan eftersom insidan är färgad i svagt syrenlila. Svalget är har en grön anstrykning och har även en kant i brunrött. Så nära vit något kan vara utan att vara vitt.
> 15 cm
dens-canis 'Lilac Wonder'
Kulturursprung
Ljust lilarosa blommor och starkt marmorerade blad.
dens-canis 'Moerheimii'
Kulturursprung
En blomma med fler, nämligen åtta till tolv, kronblad som kan ses som att den är halvt dubbel. Färgen är lite glassigt ljust rosa med ett ljusare centrum. Den är väldigt söt och odlingsvärd.
dens-canis var. niveum
Geografisk variant från Bibor Mts, Rumänien
Blommorna är ljust, ljust syrenlila eller vita enligt en del beskrivningar. Bladverkets markering bleknar snabbt efter att skotten kommit upp. Blommar också mycket tidigt och öppnar ibland kalkarna redan inne i bladparet om den odlas i ett varmt läge.
Liknar i många delar selektioner som 'Snowflake' och 'White Splendour' men det här är en variant och inte en hybrid. Däremot ifrågasätter en del specialister om de så kallade namnsorterna alltså selektioner som gjorts inte är en större variation inom niveum.
dens-canis 'Pink Perfection'
Kulturursprung
Färgen beskrivs som rosapurpur, klart rosa eller pastell rosa beroende på källa. Men nyansen ljusnar dock mot ljust rosa längs kronbladets bas och har en nästan helt vit ring i botten av blomman.
15 cm
dens-canis 'Purple King'
Kulturursprung
Intensivt purpurrosa blommor som också har en rödbrun ring i halsen runt en gröngrå bas. Det här är kanske den djupast färgade av alla kultivarer. Knölarna blir enormt stora jämfört med de flesta andra.
> 20 cm
dens-canis 'Rose Queen'
Kulturursprung
Ljust rosenrosa blommor med en tydlig brunröd ring runt den gulgröna basen. Man kan dessutom ana en varm karamellton djupt nere i svalget. Den rosa tonen lär vara distinkt från 'Pink Perfection'
> 20 cm
dens-canis 'Snowflake'
Kulturursprung
Isvit och distinkt från v. niveum menar en del. Vita blommor med svag rosa ådring och en svag rödbrun, prickig ring runt den chartreusegul - gröntonade basen. Bladverket är blågrönt med mörkare bruna fläckar.
Det cirkulerar flera vita namnsorter i handeln men frågan är om de är det eller om de inte i själva verket faktiskt är naturliga variationer som borde heta Erythronium dens-canis var niveum. Åtminstone enligt duktiga experter i UK.
Bilden visar en jag har som enligt Ian Young, SRGC, Scottish Rock Garden Society, kan vara en riktig 'Snowflake'
grandiflorum - skredhundtandslilja
En i bergstrakter vitt spridd hundtandslilja som är relativt okänd i trädgårdar.
Den har rent gröna blad i lysande gräsgrönt och över de svävar en till tre blommor på en relativt kort stjälk. Blommorna är rent, klart gula dessutom i en lysande ton.
Märkligt nog kan den här arten som är konstant gul ha ståndarknappar som är vita, gula eller till och med röda och dessutom kan alla färgerna förekomma i en och samma vilda population. Även om man frösår lär det här draget visa sig.
Trivs i ett svalt, fuktighetshållande men ändå hyfsast dränerat läge men den hatar torra och varma lägen.
hendersonii - svartögd hundtandslilja
Växer vilt i västra USA
Ett bladpar som är mycket vackert marmorerat. Blomman är oftast svagt syrenlila men ibland kan kronbladskanten också vara färgad i en djupt sammetsaktig purpurton. Oavsett så är det en art som har en distinkt färg bland de nordamerikanska arterna. Kronbladen är även starkt tillbakavikta och blottar ett vitt inre där svalget är svartvinbärsrött men som också omges av en otydlig ring i vitt eller ibland gult. Pistillmärkena är odelade eller delad i tre korta flikar. Ståndarknapparna är purpur- eller brunfärgade. Blomstjälken har någonstans mellan en och fyra blommor men ända upp till elva per stängel kan förekomma. Bedövande vacker men delar sig sakta.
Blir ungefär 30 centimeter hög och blommar i maj
japonicum - japansk hundtandslilja
Växer vilt i nordöstra Asien och Japan
Bladen är mer eller mindre marmorerade i brunt och/eller vitt. Och i bladverket är den lik sin europeiska syster E. dens-canis. Men den skiljer sig dock tydligt från E dens-canis genom att blommorna är större och färgen är mer rödviolett och kalkbladen är smala och långa. Inuti blomman är det tydligaste skillnaden i form av en distinkt mörkt röd till mörkt lila ring som även har en 3-tandad teckning. Kanten på teckningen ser ut som kanten på ett prästkrageblad. Mot basen av varje kalkblad övergår sen i grundfärgen men kompletterad med röda streck. Den har också en svagt vit ring mellan den röda teckningen och resten av kronbladet. En riktig skönhet invändigt alltså.
Blir upp till 20 centimeter hög och blommar i april - maj, alltså lite senare än vår vanliga hundtandslilja
'Kinfauns Pink' - hybrid
En hybrid mellan arterna Erythronium californicum x revolutum
En ljuvlig hundtand i ljust varmrosa med ett centrum i vitt liksom ståndarna som också är vita. Bladen är också de en prydnad - blankt gröna och med vacker marmorering. Ljust rosa blommor och marmorerade blad. Vita ståndare
20-30 cm, maj
krylovii - synonym E. sibiricum ssp altaicum, Ruksans
Den här hundtanden fick status som egen art av Nikolai Stepanov, 2011 och det anses nu vara ett valitt namn enligt de senaste namngenomgångarna. Det har också blivit tydligt att det är långt fler arter än bara E. sibiricum och japonicum som växer vilt bara i Tuva och Krasnoyars regionerna. Det vill säga släktet behöver studeras mer.
Den här köpte jag under epitetet 'Altai Snow' som är en annan synonym.
Bladen är lite blanka och klart gröna utan några som helst fläckar eller marmorering. Blommorna är kritvita men i svalget har den en lysande gul flamma som sträcker sig en bit upp i kronbladet. Den lär rodna mot rosa som äldre men det är ingenting jag tänkt på.
Den tål rejält med kyla uppenbarligen men vill också ha en fuktighetshållande och humusrik jord men även gott om vatten initialt när den kommer upp om våren. Moist, humus-rich soil seems best and this seems to like plenty of water, initially, when it emerges in spring. Very hardy.
multiscapideum - rikblommig hundtandslilja
Den här arten kommer ur en anmärkningsvärt liten knöl. Bladen är mörkt gröna och med en rejäl marmorering och tydlig nervatur som tillsammans bildar vackra mönster.
Arten är också unik genom att den har grenade blomstänglar men där själva förgreningen sitter långt ner ibland under jord. Det här innebär att knölen ser ut att sätta flera blomstänglar men ta en extra koll så... Men det är det här som gett arten sitt namn - multiscapideum. För övrigt är det numera ansett som den korrekta stavningen av namnet.
oregonum - vit hundtandslilja
sydvästra Kanada och västra USA
Breda gröna blad upp till tjugotvå centimeter långa och ofta fläckade i vitt och brunt. Tunna stjälkar som kan bli fyrtio centimeter höga och som dessutom får en till tre blommor i toppen. Blommorna har vita kronblad med en invändigt gul bas ibland med matt röda streck. Blommorna är nickande med bakåtvända kronblad. Ståndarna och pistillens märke är vita, ståndarknapparna kan vara vita till gula. Knölarna är 3-5 cm vida.
40 cm, maj
'Pagoda' - hybrid
En hybrid mellan E. tuolumnense x 'White Beauty'
En hög stängel med flera och dessutom ljuvligt svavelgula blommor som även har en mörkare karamelltonad ring i halsen. Helheten är mycket elegant. Bladen är friskt gräsgröna som också har fläckar i chokladfärgat.
Blir 40 centimeter hög och blommar i maj
revolutum - skär hundtandslilja
Växer vilt i västra Nordamerika
Fräscht gröna blad som också har en vacker marmorering och en lite rynkad effekt ibland. Bladen är stora och bladkanterna dessutom lätt vågade. Vackert rosa blommor som har ett lysande gult centrum men även gula ståndarknappar. Blomstjälken bär en till två liljeliknande blommor i toppen av stjälken som i toppen böjer sig mot marken så att blommorna är nedåtvända. Blomman har sex kronblad som också kan vara böjda bakåt. Knölen är tre till fem centimeter lång.
Blir upp till 30 centimeter hög och de blommar i maj.
revolutum 'Album' - vit hundtandslilja
frösådd som E. revolutum 'Album'
De vita varianterna av E. revolutum ska nu enligt SKUD föras till E. oregonum. Den här är annorlunda genom det större och betydligt mera färgade centrat.
revolutum 'Pink Beauty'
En selektion från naturen som Carl Purdy, 1861-1945, samlade in i västra USA
En mycket robust ljust rosa klon som dessutom har stora blommor med iögonfallande breda kronblad. Kronbladen har en fin, mjukt rosa ton och den enskilda blomman hålls elegant på stjälken. Centrum i blommar är gul men har också en ljusare zon som har svagt orange till karamellfärgade prickar.
Purdy skrev i Flora & Sylva att 'Pink Beauty' antingen är en naturlig är en lokal form eller en naturlig korsning mellan E. californicum och E oreganum. SKUD för den under E. revolutum.
Blir upp till 30 centimeter hög och blommar i maj.
rostratum
Växer vilt i Missouri, USA
En art som är mycket lik E. americanum även den men som inte breder ut sig med utlöpare. E. rostratum har också utbredda kronblad och inte bakåtriktade enligt beskrivningar... Tittar man inuti blommar så har den också ett bihang till ståndarna i blommans centrum. Knölar som blommar har två blad medan de andra bara har ett. Blommorna är lysande gula med gula ståndare och dessutom gult pollen. De yttre kronbladens utsidan är också tonade i brunrött.
sibiricum - sibirisk hundtandslilja
Växer vilt i södra Sibirien och i Mongoliet
Stora cyclamenrosa blommor som kompletter med gula ståndarknappar i ändan av ståndarsträngarna. Det här är en distinkt art från Sibirien och det innebär då att den giller att svalt läge.
Blir ungefär 10 centimeter hög och blommar i april
tuolumnense - gul hundtandslilja
Växer vilt i Californien, USA
Två stora och blankt ljusgröna med bladkanter som dessutom är lätt vågade. Blommorna är en till fem per stängel och djupt guldgula. Utsidan av kalkbladen kan dessutom ha en anstrykning av grönt medan insidan har en lite mörkare gul nyans och djupt gula ståndarknappar kompletterar också.
Det här är den enklaste av de gula arterna från den amerikanska västkusten att odla. Förökar sig bra med sidoknölar men sätter sällan frö.
Blir ungefär 15 centimeter hög och blommar i maj
umbilicatum
Växer vilt i de södra delarna av USA
Har djupt guldgula blommor med roströda ståndarknappar. Baksidan av kronbladen är dessutom överdragna i en tunn roströd nyans. Bladen är marmorerade precis som hos flera andra arter. Det här är en nära släkting till E. americanum men blommar dock betydligt pålitligare.
